Den Mekaniska Artefakten
2015-09-05 | Portfoliopost
Detta var det första projektet på arkitektskolan. Det var ett grupparbete jag gjorde med Malin Heikenberg och Elias Friberg som höll på ett par veckor och gick ut på att bygga någon sorts maskin av skrot utan någon riktig övergripande plan för att lära sig skissa i modell utöver att skissa på papper.
Alla studenter i klassen leddes ut till en container full med metallskrot som vi fick ta av och jobba med. My grupp började att slumpmässigt sammanfoga delar och upptäckte att det började se ut som en fågel. Vi gillade verkligen vart det ledde och fortsatte sätta på delar för att få den att bli mer fågelaktig och la till ett snöre att dra i för att få vingarna att flaxa.
Då hittade en assistent oss och verkade nästan vara upprörd. Tydligen var det en generell regel inom arkitektur (och kanske en generell regel i konst överhuvudtaget) att aldrig efterlikna. Att inspireras var okej men inte att efterlikna. Vi kunde inte bygga en fågel för det var fel! Fåglar finns redan.
Man får inspireras men aldrig efterlikna.
Då, bara några minuter senare om jag minns rätt, dök en annan assistent upp och var väldigt intresserad av vår fågel. Dock föreslog han att även bygga ett habitat under fågeln för att visa hur fågeln bodde, kanske för att få den att framstå ännu mer som en fågel. Jag vet inte hur många gånger han sa ordet fågel under de minuterna diskussionen pågick.
Efter att ha gått natur i gymnasiet där ofta frågor hade ett enda korrekt svar kändes det väldigt förvirrande att två assistenter inom loppet av några minuter säger åt oss att göra motsatta sak (och att båda är lika säkra på sin sak). Jag minns inte om det då fick mig att känna mig stressad men nu skrattar jag bara åt det. Jag antar att det är såhär arkitekturfältet är.